Kör du förbi en grusparkering en fredagskväll och känner basen i bröstkorgen innan du ens ser bilarna – då har du hört epadunk. Genren som på några år gick från lokala parkeringar till Melodifestivalen, och som blivit soundtracket för en hel generations bilkultur.
Epadunk, ibland kallat raggardunk, är svensk elektronisk partymusik med rötterna djupt i EPA- och A-traktorkulturen. Receptet är enkelt och effektivt: dunkande beats, hookar som lånar från 90-talets eurodance, allsångsrefränger och en bas byggd för att spelas högt ur bilstereon. Texterna handlar om det som faktiskt händer – helgen, bilen, tjejer, brännvin och livet på bygden. Sällan finstämt, ofta med glimten i ögat.
Genren växte fram i början av 2020-talet kring landsbygdens A-traktorungdomar och slog igenom på riktigt 2022, då flera epadunk-låtar toppade streaminglistorna. Samma år kom ordet ”epadunk” med på nyordslistan – ett kvitto på att det inte längre var en subkultur, utan en del av det svenska.
Namnet som fler än andra förknippas med epadunk är Elov & Beny från Örebro. Det var de som satte genren på kartan, och 2023 tog de den ända till Melodifestivalen med ”Raggen går” – en låt om just raggarlivet, framförd inför halva Sverige. Duon har själva sagt att epadunken egentligen funnits i generationer, under namn som ”fjortisdunk” och norsk ”russemusik”. Den fick bara ett nytt namn och en ny motor.
Runt dem finns en hel scen: Lia Larsson, norska Ringnes-Ronny och många fler fyller parkeringar och spellistor. Och även om finrummet ibland rynkar på näsan är det svårt att argumentera mot något som får en hel generation att sjunga med, samlas och må bra tillsammans.
För det är egentligen det epadunken handlar om. Inte om att vara märkvärdig, utan om gemenskap. Om att stå på en parkering med gänget, luckan öppen, basen på, och känna att man hör hemma någonstans. Precis samma känsla som raggarkulturen alltid har handlat om – bara med ett nytt ljud.
Och det är därför den passar oss så bra. Raggarunt finns för samma folk, samma stolthet, samma kultur. Bara att vi bär den på bröstet istället för i högtalarna.