Det finns artister man lyssnar på, och så finns det Eddie Meduza. En som blev större i döden än han någonsin var i livet, och som idag dunkar ur A-traktorernas högtalare för en generation som inte ens var född när han gick bort.
Bakom namnet fanns Errol Leonard Norstedt, född i Göteborg den 17 juni 1948. Barndomen var allt annat än enkel – föräldrarnas spritproblem gjorde att familjen aldrig stannade länge på samma ställe. Vid tretton år hade Errol bott på ett trettiotal adresser. Men någonstans i all oreda fanns musiken, och vid femton köpte han sin första gitarr.
1978 föddes Eddie Meduza på riktigt, med singeln ”Punkjävlar”. Tre år senare kom albumet Gasen i botten och genombrottet var ett faktum. Meduza sjöng om det han själv levde: bilar, brännvin, kvinnor och ett Sverige han inte var nöjd med. Ofta grovt, ofta humoristiskt, alltid utan filter. En del rynkade på näsan. Andra kände igen precis den där råa, ocensurerade rösten som ingen annan vågade ha.
Det var i raggarrocken han hörde hemma. ”Mera brännvin”, ”Volvo”, ”Ragga Runt” – låtar som inte försökte vara något annat än vad de var. Vill man förstå svensk bilkultur, garagekvällar och en viss sorts folklig uppkäftighet, är Eddies skivor en bättre lärobok än de flesta.
Errol Norstedt dog den 17 januari 2002, 53 år gammal, sliten av samma sprit han så ofta sjöng om. Nöbbele utanför Växjö. Där kunde historien ha tagit slut.
Men det gjorde den inte.
En ny generation hittade Eddie. EPA-traktorernas ungdomar, epadunkens folk, hela den nya raggarkulturen – plötsligt lät ”Mera brännvin” och ”Ragga Runt” ur högtalarna igen, nu i EPA-remixer som binder ihop det gamla med det nya. Killar och tjejer som inte var födda 2002 kan varje refräng utantill. Det säger något om en artist. Rätt sång vid rätt tillfälle överlever allt – till och med sin upphovsman.
Och kanske är det just det som är grejen med Eddie. Aldrig polerad, aldrig tillrättalagd, aldrig något annat än sig själv. I en tid där allt ska vara slätstruket och godkänt av alla är det befriande med någon som bara körde sitt eget race, gasen i botten, hela vägen.
Vår sida heter Raggarunt.se just efter hans ”Ragga Runt”. Vårt sätt att hålla arvet rullande – för dig som vet att legender inte dör, de bara skruvar upp volymen.